Det finns många som förespråkar att vi ska räkna våra kalorier om vi vill gå ner i vikt. Väga och mäta allt vi äter och ligga på ett kaloriunderskott på ca 500 kalorier om vi vill gå ner i vikt. Den enkla ekvationen är att så länge kalorier in är lägre än kalorier ut så kommer vi att gå ner i vikt. Jag skulle vilja påstå att den ekvationen har många fler variabler än många tänker på och att det sker väldigt många reaktioner i kroppen på de olika ämnen som vi stoppar i oss som antingen främjar fettinlagringen eller fettförbränningen.
Om jag hade kunnat så hade jag velat sätta stopp för kaloriräkningen, av flera skäl. Dels för att jag tycker att det ger fel signaler om vad mat är. Med kaloriräkningen förvandlar man plötsligt maten till en matteuppgift. Jag är säker på att det fungerar för många människor, men vill man verkligen ha en livsstil där man hela tiden ska väga och räkna på sin mat? Och kan det verkligen bli en hållbar livsstil?
En livsstil, som man vill att de flesta dieter ska vara, istället för just dieter, som är en kortvarig kosthållning som oftast går ut på att förlora överskottsvikt så snabbt som möjligt, är just något som man ska kunna hålla sig till resten av livet. En livsstil ska få just dig att må bra och leva gott. En livsstil kan givetvis få dig frälst, men om du märker att du försöker omvända alla i din omgivning för att det känns så bra för dig så vill jag att du ställer dig en fråga.
!:.:! Bara för att det fungerar för mig, och jag känner mig på topp, fungerar det då för alla? !:.:!
Flera program säger att det finns en slags avvänjning när du har nått din målvikt då du inte längre behöver räkna kalorier på samma sätt utan kan känna dig fram till vad och hur just du ska äta. Men kommer folk att sluta räkna kalorierna och kan de inte bara bli lite, lite smalare. Det var ju så lätt i början. Varför ska de sluta med någonting som fungerar? Om de fortsätter att ligga på samma kaloriantal resten av livet så kommer de, när de har nått en viss vikt och daglig rörelse, att ligga på ungefär plus/minus noll. Men hur många kilon kommer personen att tappa fram tills dess? För folk som inte kan kontrollera sitt beteende och inte vet när gränsen är nådd så tror jag att det finns en viss anorexirisk. I dagens samhälle så vill väldigt många bli smalare. Jag är själv en person som fortfarande kan se mig i spegeln och tycka att jag borde gå ner några kilon, trots att jag är 176,5 cm lång, väger 70 kilo och består till stor del av muskler.
Varför räknar inte jag kalorier? För att jag inte tror att det behöver handla om det. Jag är övertygad om att mycket handlar om matens komposition. Äter vi råa grönsaker till exempel så kommer vi inte att få i oss lika mycket energi som vi skulle ha fått om de var tillagade. Detta är på grund av bakterierna i tarmfloran som lättare tar upp tillagad mat. Men vi kanske inte får i oss samma mängd vitaminer och mineraler heller. Jag tittar på näringsdeklarationer på i princip allt i affären och fastnar så klart vid kalorierna också, men fokus ligger på ration mellan protein, kolhydrater, fett och kostfiber och hur jag kan kombinera ihop en måltid som håller mig mätt, dvs ger mig en bra blodsockerkurva. Mycket protein (större del än kolhydraterna), en del fett och en del bra kolhydrater som oftast består av grönsaker och rotfrukter i varierande färger (många färger ger större variation på antioxidanterna) mättar bra och ger oss oftast all näring som vi behöver.
För att förbränna fett i en hållbar livsstil är det viktigt att inte utesluta fett. En rädsla för fett är oftast onödig om du inte stoppar i dig stora mängder kolhydrater, som triggar insulinproduktionen som i sin tur främjar fettinlagring. Fett är trots allt viktigt på flera sätt. Dels så är flertalet vitaminer som vi får i oss fettlösliga och kan inte tas upp i kroppen om vi inte får i oss fett i samband med måltiden, dels så ger det ganska mycket energi i förhållande till protein och kolhydrater.
Det finns ingen magisk formel som fungerar på oss alla. Vi är alla människor, men genetiskt sett så är vi olika. Vi har olika förbränning, olika fettinlagringskapaciteter, olika blodtyper och olika gener. Vissa klarar sig i princip utan kolhydrater, vräker i sig fett och går ner i vikt, för andra som provar händer nästan ingenting. Men med en mindre förändring i kostens komposition, som en ökning av kolhydratsintaget och en liten minskning av fettintaget, så kan det plötsligt hända stora saker. Prova dig fram och hitta din livsstil! Jag kan inte tala om vad som är bäst för dig, utan bara ge rådet att våga ifrågasätta och våga testa dig fram och hitta det som passar bäst för just dig!
För att sammanfatta, och lite för att jag känner att jag håller på att tappa tråden, så tror jag att det är bättre att hitta en vettig sammansättning på sin kost, öka på den dagliga rörelsen och leva ett aktivt liv än att räkna kalorierna om du vill uppnå en hållbar livsstil och en bra helhet.
Om jag hade kunnat så hade jag velat sätta stopp för kaloriräkningen, av flera skäl. Dels för att jag tycker att det ger fel signaler om vad mat är. Med kaloriräkningen förvandlar man plötsligt maten till en matteuppgift. Jag är säker på att det fungerar för många människor, men vill man verkligen ha en livsstil där man hela tiden ska väga och räkna på sin mat? Och kan det verkligen bli en hållbar livsstil?
En livsstil, som man vill att de flesta dieter ska vara, istället för just dieter, som är en kortvarig kosthållning som oftast går ut på att förlora överskottsvikt så snabbt som möjligt, är just något som man ska kunna hålla sig till resten av livet. En livsstil ska få just dig att må bra och leva gott. En livsstil kan givetvis få dig frälst, men om du märker att du försöker omvända alla i din omgivning för att det känns så bra för dig så vill jag att du ställer dig en fråga.
!:.:! Bara för att det fungerar för mig, och jag känner mig på topp, fungerar det då för alla? !:.:!
Flera program säger att det finns en slags avvänjning när du har nått din målvikt då du inte längre behöver räkna kalorier på samma sätt utan kan känna dig fram till vad och hur just du ska äta. Men kommer folk att sluta räkna kalorierna och kan de inte bara bli lite, lite smalare. Det var ju så lätt i början. Varför ska de sluta med någonting som fungerar? Om de fortsätter att ligga på samma kaloriantal resten av livet så kommer de, när de har nått en viss vikt och daglig rörelse, att ligga på ungefär plus/minus noll. Men hur många kilon kommer personen att tappa fram tills dess? För folk som inte kan kontrollera sitt beteende och inte vet när gränsen är nådd så tror jag att det finns en viss anorexirisk. I dagens samhälle så vill väldigt många bli smalare. Jag är själv en person som fortfarande kan se mig i spegeln och tycka att jag borde gå ner några kilon, trots att jag är 176,5 cm lång, väger 70 kilo och består till stor del av muskler.
Varför räknar inte jag kalorier? För att jag inte tror att det behöver handla om det. Jag är övertygad om att mycket handlar om matens komposition. Äter vi råa grönsaker till exempel så kommer vi inte att få i oss lika mycket energi som vi skulle ha fått om de var tillagade. Detta är på grund av bakterierna i tarmfloran som lättare tar upp tillagad mat. Men vi kanske inte får i oss samma mängd vitaminer och mineraler heller. Jag tittar på näringsdeklarationer på i princip allt i affären och fastnar så klart vid kalorierna också, men fokus ligger på ration mellan protein, kolhydrater, fett och kostfiber och hur jag kan kombinera ihop en måltid som håller mig mätt, dvs ger mig en bra blodsockerkurva. Mycket protein (större del än kolhydraterna), en del fett och en del bra kolhydrater som oftast består av grönsaker och rotfrukter i varierande färger (många färger ger större variation på antioxidanterna) mättar bra och ger oss oftast all näring som vi behöver.
För att förbränna fett i en hållbar livsstil är det viktigt att inte utesluta fett. En rädsla för fett är oftast onödig om du inte stoppar i dig stora mängder kolhydrater, som triggar insulinproduktionen som i sin tur främjar fettinlagring. Fett är trots allt viktigt på flera sätt. Dels så är flertalet vitaminer som vi får i oss fettlösliga och kan inte tas upp i kroppen om vi inte får i oss fett i samband med måltiden, dels så ger det ganska mycket energi i förhållande till protein och kolhydrater.
Det finns ingen magisk formel som fungerar på oss alla. Vi är alla människor, men genetiskt sett så är vi olika. Vi har olika förbränning, olika fettinlagringskapaciteter, olika blodtyper och olika gener. Vissa klarar sig i princip utan kolhydrater, vräker i sig fett och går ner i vikt, för andra som provar händer nästan ingenting. Men med en mindre förändring i kostens komposition, som en ökning av kolhydratsintaget och en liten minskning av fettintaget, så kan det plötsligt hända stora saker. Prova dig fram och hitta din livsstil! Jag kan inte tala om vad som är bäst för dig, utan bara ge rådet att våga ifrågasätta och våga testa dig fram och hitta det som passar bäst för just dig!
För att sammanfatta, och lite för att jag känner att jag håller på att tappa tråden, så tror jag att det är bättre att hitta en vettig sammansättning på sin kost, öka på den dagliga rörelsen och leva ett aktivt liv än att räkna kalorierna om du vill uppnå en hållbar livsstil och en bra helhet.
Galet bra skrivet !
SvaraRadera